Senaste veckan har det varit fullt ös med CP-trottoaren, allra mest i media.
Verkligen skitkul att veta att både stödet från allmänheten och utvecklingen av projektet ökar mer o mer för var dag. man har kunnat läsa om oss i v-by tidningen ett par gånger i olika sammanhang sista tiden och även i nyheterna, senast idag--------> http://www.cptrottoaren.se/
där kan ni läsa om våra förväntningar kring deltagandet i Mona Sahlins stora ungdomspanel,
som äger rum 1a nov.
ni kan även läsa om vår kommande filmvisning för kommunfullmäktige samt allmänheten den 29e okt. på valhall lr kommunhuset i hultsfred.ni är varmt välkomna då........ mer info kommer snart
dokumentären finns nu att köpa på gallerian och musikcity i H-fred..... följ bara affischerna......
onsdag 24 oktober 2007
torsdag 18 oktober 2007
Nya Cp-Trottoaren.se är uppe!
Nya Cp-Trottoaren.se är uppe!
Nytt fräscht utseende i samma anda.
Beställ filmen, bli medlem i forumet, läs och reagera och få ny kunskap!
Era åsikter är viktiga för oss!
www.cptrottoaren.se
Nytt fräscht utseende i samma anda.
Beställ filmen, bli medlem i forumet, läs och reagera och få ny kunskap!
Era åsikter är viktiga för oss!
www.cptrottoaren.se
torsdag 11 oktober 2007
One more day
I count the minutes, the hours of every day. While I'm searching for a life in another way.
Have you ever felt stuck in the present longing for the past?
Have you ever dreamed a dream, woundering how long it would last?
Well, there you have me, the one I think I am.
But is this the one I want to be? Am I able to stand on my own or do I need a helping hand?
When I pass the streets and meet the poeple I meet, I put on a face full of charm and grace.
I know it isn't me, but it is just one of those days.
Everytime I walk by memory lane I pick up pieces of my life but knows that it could never be the same.
Why aren't things ever like they were?
They said that a year would make it better but tell me, why do I still miss her?
I used to be the happy one and I always had something to say.
For me, that person is gone while he is waiting for that singel day.
Have you ever felt stuck in the present longing for the past?
Have you ever dreamed a dream, woundering how long it would last?
Well, there you have me, the one I think I am.
But is this the one I want to be? Am I able to stand on my own or do I need a helping hand?
When I pass the streets and meet the poeple I meet, I put on a face full of charm and grace.
I know it isn't me, but it is just one of those days.
Everytime I walk by memory lane I pick up pieces of my life but knows that it could never be the same.
Why aren't things ever like they were?
They said that a year would make it better but tell me, why do I still miss her?
I used to be the happy one and I always had something to say.
For me, that person is gone while he is waiting for that singel day.
onsdag 10 oktober 2007
Försvara sig mot en försvarslös
Nyligen så var det en gammal man som blev misshandlad till döds utav ett gäng ungdomar.
Mannen var rörelsehindrad och kunde inte försvara sig. exakt varför det hände är i nuläget oklart. Det man vet är att gänget, upprepade gånger har begett sig till mannens lägenhet för att gång på gång fortsätta misshandeln med diverse slag, sparkar o knivhugg.
VAD E DET HÄR.....
Nu när äldre faktiskt börjat lita på de yngre så händer detta..
Är det här något vi ska acceptera..
diskutera gjärna detta i vårt forum på http://www.cptrottoaren.se/
Mannen var rörelsehindrad och kunde inte försvara sig. exakt varför det hände är i nuläget oklart. Det man vet är att gänget, upprepade gånger har begett sig till mannens lägenhet för att gång på gång fortsätta misshandeln med diverse slag, sparkar o knivhugg.
VAD E DET HÄR.....
Nu när äldre faktiskt börjat lita på de yngre så händer detta..
Är det här något vi ska acceptera..
diskutera gjärna detta i vårt forum på http://www.cptrottoaren.se/
tisdag 9 oktober 2007
Krig och Kärlek.. utan Corn Flakes
Det har tjatats en längre tid om att jag måste ha en blogg. Varför förstår jag inte riktigt, men här är den iallafall :)
Men jag kommer inte att fylla den här bloggen med massa onödigt vetande, utan kommer använda den här som en plattform för debatt och poesi.
Jag är en person som älskar att diskutera olika saker, olika åsikter och det bästa jag vet är att beröra andra på ett eller annat sätt. Fast det kanske ni märker på blogg namnet? :)
Jag kommer inte t.ex nämna någonting om vad jag åt för frukost. T.ex Cornflakes :)
För er nyfikna själar så är jag cp-truckförare. Och det menas på pappret att jag är lite speciell! :)
Big deal, är det någon som inte är det, kan man tycka? Själva stämpeln är alltså felaktig. För i verkligheten är jag som alla andra. Kan vara världens ängel men också visa mörka sidor ibland.
Sen kan man ju fråga sig hur man tolkar det här med handikapp. Vem är handikappad? Är jag handikappad? Är du?
Jag ser det egentligen inte som något man kan avgöra exakt med hjälp av läkare etc. Utan jag tror att det är ens omgivning som gör en handikappad, inte själva skadan.
Ett exempel på det skulle kunna vara ifall man har glömt sin mobil och är i extremt behov av att ringa någon. I den här situationen bli du hjälplös och måste, om du har tur, förlita dig på andra. Alltså att dom kan hjälpa dig med det du söker.
Likaså är det för mig och för de flesta handikappade. Jag tror vi skulle kunna göra exakt samma saker som alla andra. Och det kan vi också. Men ödet har gjort så att vissa av oss handikappade människor måste förlita oss på andra.
Sen är det ju den här ständiga frågan: Vi och Dom. Varför finns den klyftan? Jo, ett exempel skulle kunna vara okunnighet och rädsla. Ibland från båda sidor. Hur många känner inte igen sig i den tanken att de skulle vilja prata med en i t.ex rullstol, men är rädd för att inte få någon vidare bra kontakt. jag har fullkomlig förståelse för den känslan i den situationen, men är det egentligen så himla farligt? Nej, faktiskt inte.
Varför? Jo:
Om personen i fråga inte kan prata, så översätter assistenten/ledsagaren åt honom/henne/dig. Så några vidare kommunikationsproblem kan sällan uppstå. Iallafall inte värre om ni samtidigt skulle vara på ett discotek, där ljud volymen kan vara ett allmänt problem. :)
Under lite mindre än ett år har jag ägnat mig åt bl.a dessa frågor i ett projekt som kallas CP-trottoaren.
Projektet är en dokumentär som tar upp samhällskritiska ämnen om hur folk idag ser på handikappade och vilka problem som finns i samhället, som "vanliga" människor inte ser.
Filmen har nu utvecklats och vi har nu även startat ett forum för alla, där man kan diskutera ämnena i filmen, och även fler som vi inte har tagit upp.
Både glada och arga, skall tilläggas :)
Tanken med det här projektet är just att skapa en plattform för människor där folk kan mötas oavsett bakgrund, handikapp, etc. och debattera för att i sin tur hitta en väg där man lättare kan förstå varandra. Och det är alltså här som ni, allmänheten, kommer in.
Kort sagt: Hjälp oss och er själva att nå målet till ett bättre samhälle!
Men jag kommer inte att fylla den här bloggen med massa onödigt vetande, utan kommer använda den här som en plattform för debatt och poesi.
Jag är en person som älskar att diskutera olika saker, olika åsikter och det bästa jag vet är att beröra andra på ett eller annat sätt. Fast det kanske ni märker på blogg namnet? :)
Jag kommer inte t.ex nämna någonting om vad jag åt för frukost. T.ex Cornflakes :)
För er nyfikna själar så är jag cp-truckförare. Och det menas på pappret att jag är lite speciell! :)
Big deal, är det någon som inte är det, kan man tycka? Själva stämpeln är alltså felaktig. För i verkligheten är jag som alla andra. Kan vara världens ängel men också visa mörka sidor ibland.
Sen kan man ju fråga sig hur man tolkar det här med handikapp. Vem är handikappad? Är jag handikappad? Är du?
Jag ser det egentligen inte som något man kan avgöra exakt med hjälp av läkare etc. Utan jag tror att det är ens omgivning som gör en handikappad, inte själva skadan.
Ett exempel på det skulle kunna vara ifall man har glömt sin mobil och är i extremt behov av att ringa någon. I den här situationen bli du hjälplös och måste, om du har tur, förlita dig på andra. Alltså att dom kan hjälpa dig med det du söker.
Likaså är det för mig och för de flesta handikappade. Jag tror vi skulle kunna göra exakt samma saker som alla andra. Och det kan vi också. Men ödet har gjort så att vissa av oss handikappade människor måste förlita oss på andra.
Sen är det ju den här ständiga frågan: Vi och Dom. Varför finns den klyftan? Jo, ett exempel skulle kunna vara okunnighet och rädsla. Ibland från båda sidor. Hur många känner inte igen sig i den tanken att de skulle vilja prata med en i t.ex rullstol, men är rädd för att inte få någon vidare bra kontakt. jag har fullkomlig förståelse för den känslan i den situationen, men är det egentligen så himla farligt? Nej, faktiskt inte.
Varför? Jo:
Om personen i fråga inte kan prata, så översätter assistenten/ledsagaren åt honom/henne/dig. Så några vidare kommunikationsproblem kan sällan uppstå. Iallafall inte värre om ni samtidigt skulle vara på ett discotek, där ljud volymen kan vara ett allmänt problem. :)
Under lite mindre än ett år har jag ägnat mig åt bl.a dessa frågor i ett projekt som kallas CP-trottoaren.
Projektet är en dokumentär som tar upp samhällskritiska ämnen om hur folk idag ser på handikappade och vilka problem som finns i samhället, som "vanliga" människor inte ser.
Filmen har nu utvecklats och vi har nu även startat ett forum för alla, där man kan diskutera ämnena i filmen, och även fler som vi inte har tagit upp.
Både glada och arga, skall tilläggas :)
Tanken med det här projektet är just att skapa en plattform för människor där folk kan mötas oavsett bakgrund, handikapp, etc. och debattera för att i sin tur hitta en väg där man lättare kan förstå varandra. Och det är alltså här som ni, allmänheten, kommer in.
Kort sagt: Hjälp oss och er själva att nå målet till ett bättre samhälle!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)