Krig och Kärlek.. utan Corn Flakes

Det har tjatats en längre tid om att jag måste ha en blogg. Varför förstår jag inte riktigt, men här är den iallafall :)
Men jag kommer inte att fylla den här bloggen med massa onödigt vetande, utan kommer använda den här som en plattform för debatt och poesi.
Jag är en person som älskar att diskutera olika saker, olika åsikter och det bästa jag vet är att beröra andra på ett eller annat sätt. Fast det kanske ni märker på blogg namnet? :)
Jag kommer inte t.ex nämna någonting om vad jag åt för frukost. T.ex Cornflakes :)

För er nyfikna själar så är jag cp-truckförare. Och det menas på pappret att jag är lite speciell! :)
Big deal, är det någon som inte är det, kan man tycka? Själva stämpeln är alltså felaktig. För i verkligheten är jag som alla andra. Kan vara världens ängel men också visa mörka sidor ibland.
Sen kan man ju fråga sig hur man tolkar det här med handikapp. Vem är handikappad? Är jag handikappad? Är du?
Jag ser det egentligen inte som något man kan avgöra exakt med hjälp av läkare etc. Utan jag tror att det är ens omgivning som gör en handikappad, inte själva skadan.
Ett exempel på det skulle kunna vara ifall man har glömt sin mobil och är i extremt behov av att ringa någon. I den här situationen bli du hjälplös och måste, om du har tur, förlita dig på andra. Alltså att dom kan hjälpa dig med det du söker.
Likaså är det för mig och för de flesta handikappade. Jag tror vi skulle kunna göra exakt samma saker som alla andra. Och det kan vi också. Men ödet har gjort så att vissa av oss handikappade människor måste förlita oss på andra.

Sen är det ju den här ständiga frågan: Vi och Dom. Varför finns den klyftan? Jo, ett exempel skulle kunna vara okunnighet och rädsla. Ibland från båda sidor. Hur många känner inte igen sig i den tanken att de skulle vilja prata med en i t.ex rullstol, men är rädd för att inte få någon vidare bra kontakt. jag har fullkomlig förståelse för den känslan i den situationen, men är det egentligen så himla farligt? Nej, faktiskt inte.
Varför? Jo:
Om personen i fråga inte kan prata, så översätter assistenten/ledsagaren åt honom/henne/dig. Så några vidare kommunikationsproblem kan sällan uppstå. Iallafall inte värre om ni samtidigt skulle vara på ett discotek, där ljud volymen kan vara ett allmänt problem. :)

Under lite mindre än ett år har jag ägnat mig åt bl.a dessa frågor i ett projekt som kallas CP-trottoaren.
Projektet är en dokumentär som tar upp samhällskritiska ämnen om hur folk idag ser på handikappade och vilka problem som finns i samhället, som "vanliga" människor inte ser.
Filmen har nu utvecklats och vi har nu även startat ett forum för alla, där man kan diskutera ämnena i filmen, och även fler som vi inte har tagit upp.
Både glada och arga, skall tilläggas :)
Tanken med det här projektet är just att skapa en plattform för människor där folk kan mötas oavsett bakgrund, handikapp, etc. och debattera för att i sin tur hitta en väg där man lättare kan förstå varandra. Och det är alltså här som ni, allmänheten, kommer in.

Kort sagt: Hjälp oss och er själva att nå målet till ett bättre samhälle!